Mamma..jag undrar varför min och pappas relation är som den är?!
Varför har han inga fotografier på mig och mina barn framme, när han har det på sin sambos barn och barnbarn?
Vad var det han gjorde då jag var två år gammal, som jag ska vara så tacksam över? Vad är det som är så himla fel med, och alltid har varit, och som han absolut inte kan acceptera? Vad har jag gjort?

Varför har jag skuldkänslor över att jag inte berättar saker för honom? Jag borde inte ha det ju!
Han är så himla känslokall mot mig, och ändå trånar (/har trånat) jag efter en bekräftelse av honom. Jag förstår inte varför.

Nu ska min bror gifta sig. jag bryr mig inte om att jag inte är bjuden.. Det jag bryr mig om, är att min pappa int ehar berättat för mig. Han berättar ju aldrig någonting för mig. Men om han upptäcker att jag hållt något hemligt, med avsikt eller utan avsikt, så blir det ett himla liv. Pappa har inte berättat om sina sjukdomar. Hans hjärta mår inte bra. Han har diabetes, och super varje dag.. Komme rhans kropp orka leva länge till? Han är iaf 60 år.

Jag skickade blommor till honom när han fyllde 60. jag kund eint eåka till honom.., för du hade precis hittats mamma. jag orkade inte åka till honom, för jag var så nedbruten.
Han sa ingenting om den obligatoriska middan med alla barnen, som han hade veckan efter. Den som de alltid har tydligen. Jag var inte medbjuden. Jag är aldrig medbjuden på något sånt. Varför?

Kan man verkligen hata sitt eget barn så pass mycket? Kan man det mamma?

En familj hjälper varandra. Vi hjälper dem som står oss nära. Vi fördömer inte dem som har det svårt.
Ibland kan olika livsöden och även situationer i dem, göra att man inte riktigt räcker till..men om man kan och vill, så anser jag att man bör hjälpas åt.
Som du vet mamma..så är vår situation just nu sådan, att vi kan hjälpa T med en del praktiska saker. Jag kan inte infinna mig på plats direkt.., men vi har ordnat så han får en viss hjälp på fredag. Jag vet att du ville att vi skulle finnas för honom. Han tillhör ju familjen! Att vi inte kunnat göra så mycket förut, vet ju både du och jag. Det var olika öden som inte passade samman..och våra olika syner och viljor..förmörkade all vänlighet. Men nu kan vi äntligen få finnas, få hjälpa! :-) Känns bra!

Jag har bakat med de yngsta. jag som inte orkat baka på flera år, förutom mer som tvång till jul o födelsedagar. Nu helt plötsligt har jag bakat bullar, sockerkaka och mjuk pepparkaka, inom loppet av 3 veckor. Helt otroligt! Men barnen älskar att baka, så jag är så glad att den energin har kommit tillbaka! Tack för att du hjälper mig att finnas för barnen..även om det handlar om något så enkelt som att baka.

Jag har int epratat med mormor på flera dagar nu. Hon sa sist att hon skulle åka till Huddinge för att träffa prästen. Undrar om hon gjorde det?! Hon pratade även om att hon ska operera sig. Men enligt de papper jag såg..så skulle hon inte alls operera sig..utan bara gå på sjukgymnastik. undrar om hon missuppfattat allt?! Kanske inte mitt problem..inte just nu iaf. Vi är som sagt en familj.., men jag kan inte finnas för alla. Just nu är det fokus på T! Han är hemlös..och mormor har ett hem..så han får faktiskt gå före nu.

 
Mamma..ditt cd-fodral..


..och Pärlans mugg..

Ser en viss likhet...*ler*

..var nog att vi skulle fortsätta hoppas, fortsätta tro..

Idag har jag och min sambo ordnat en sak..som gjorde T väldigt glad! Känns så fint att kunna hjälpa till!!

Så här fint hade "Särlek" målat till dig mamma. Ser du björken, som det växer äpplen i?! Bara du och "Särlek" skulle kunna komma på något så självklart! :-)

Vi bodde i Aspudden. Det var innan olyckan i badrummet.., men efter Roberts död.
J bodde hos oss.
På helgerna, kvällarna..så lyssnade du på denna låt. En video du hade spelat in..på VHS. Vi hade video då..och med fjärrkontroll. Inte alla som hade fjärrkontroll till både tv´n och VHS´n.., men den lyxen hade vi, eftersom du var handikappad.
Högt spelade du mamma..*ler* Du satt i soffan och liksom dansade med.. Du älskade denna låt med honom!
Jag spelade den alldeles nyss. Sambon frågade om jag var döv..*ler* Han tyckte nog det var lite högt..men musik som du lyssnade på, ska ju spelas högt!

Mamma.., må du vila i frid.. Eller borde jag säga; "Lev livet"?! Du är fri nu och du kan göra vad du vill.

När jag kom fram till Trons kapell, i Skogskyrkogården, och såg skylten..skylten där de visar vilka "förättningar" de har..så började tårarna rinna. Jag har i flera veckor sett dödsbevis, begravningspapper mm, med ditt namn på.., men när jag såg att ditt namn stod med på dagens begravningar (igår) så blev det för mycket för mig. Jag höll nästan inte på att klara det. Märkte du det mamma?! Jag vet att du gav mig styrka. Styrka att finnas där för mina barn, styrka att vara en bra moder i en svår stund. Det kom ganska många. En del visste jag inte vilka de var. Gamla människor som hade träffat mig för 30 år sen. De frågade om jag mindes dem.. 30 år sen..och jag var 5 år.. Nä, jag minns inte dem.
K var där..och T. Åh vad jag blev glad att T kom mamma! Han kramade mig så där jättehårt och länge! Han kramade Pärlan flera ggr. Han sa att hon var som du mamma..alltid en sån som sticker ut ur mängden..*ler* Du var sån mamma.

Tack för det du gjorde för Pärlan igår! Tack för att du gav syster styrka att hjälpa Pärlan. jag satt ju fast..men det var väl du som såg till att jag inte skulle resa mig va!?

Satt du på kistan? Du kramade barnen när de stod där framme.. Jag hade så svårt att hålla tårarna borta, då de 4 barnen stod där tätt tillsammans..och höll sina händer på din kista. De sa farväl.. Jag tror du stod bakom dem, och höll om dem. Varför stod de annars där tillsammans, så tätt?

Mamma.., hörde du vad kantorn tog i?! Jag och syster kände det som att du var där med kantorn och höll ner hans fingrar så det skulle låta så mycket som möjligt. Det var mäktigt! Vilken volym på kvalitéten!

När vi gick in med barnen..precis innan prästen kom..så förstod jag inte att det var du som låg där. Men jag känd emig ändå tillfreds..för det var så ljust! Märkte du hur ljust det var?! Har ju varit på så många begravningar under åren.., men jag minns ingen som var så här ljus.

Jag tittar på bilderna..och jag ser något fint..ett minnesvärt ögonblick..

Har knappt sovit något.. Oron och funderingarna har gjot att jag vaknat lätt. Kl 5 ringde larmet. Trött så trött.
Idag ska du begravas mamma. Idag ska du få ett sista farväl..


Sov gott mamma..

Minns du mamma, när du bad mig leta reda på en cd-skiva inne i city åt dig?! Du ville ha Queen´s "Bohemian Rhapsody" och inte instrumental och inte live.
Jag hittade den till slut. Jag har alltid tyckt om den låten.., men det är nog inte förrän nu som jag börjar förstå innebörden..och förstå den på ditt sätt.



Imorgon ska vi begrava dig. Jag ska begrava min mamma.. Känns så overkligt på något sätt. Jag har på något vis gömt mig bakom alla "måsten" och ordnandet med begravningen, så jag har inte fattat riktigt, att det var din kista jag valde ut. Inte heller att det var psalmer och låtar, till Din begravning jag valde ut.

Idag bröt min son ihop. Han var så himla ledsen mamma! Han vill inte alls se kistan i kapellet..för det betyder ju att du verkligen ÄR DÖD! Jag började gråta med honom. Han har skrivit ett brev till dig. Jag gråter varje gång jag läser det. Du ska få läsa det i himlen, säger han. Han lägger det på din kista imorgon..så du kan ta med dig det.
För honom och hans syster..och deras kusiner, så är det här den första begravningen de ska gå på. Man vill helst skydda barnen från sånt här..men när det väl sker..så är det ändå viktigt att de får vara med och sörja.., får vara med att säga hejdå. Vi lyssnade på psalmerna och låtarna vi ska ha på begravningen. Kände att den där "Härlig är jorden" inte alls var en psalm jag hade valt i första hand..men den får vara med, eftersom vi hade den på lillebrors begravning. "Blott en dag" och "Troubled water" är såna där som jag bara gråter hejdlöst när jag hör..och "Candle in the wind" berör mig, eftersom min dotter valde den till dig.

Jag vill inte att morgondagen ska gry. Jag vill inte begrava min mamma! Jag är bara 35 år, och ska inte behöva ha en död mamma! Jag behöver ha en mamma, och mormor till mina barn, som lever, som finns där..

Det är en tung kväll.. Jag orkar inte ens packa ihop kläderna jag ska ha imorgon.
Jag har inte tagit fram bokningsnr till båten..men jag borde göra det.. Den går ju vid 7 imorgon bitti.
Mina byxor jag tänkte ha på mig, har fått sån där ultraljudsklet på benet...som inte går bort..så jag måste köpa nya byxor imorgon..innan begravningen.

I morgon begraver jag dig min mamma..

..har skrivit så fint till dig mamma! Jag blev stum..tårögd..och alldeles rörd när hon läste upp det för mig i telefon nu ikväll. Så fint skrivet, från hjärtat!
Hon ska läsa det på begravningen. Läsa det, från sitt hjärta, till dig mamma!
Jag känner att det kommer bli en fin stund, ett minnesvärt ögonblick..och jag har smått ångest för hur jag ska klara av att säga hejdå till dig. Jag vet att du har frid nu, lugn och ro..och inte har ont..men för min egen skull, så vill jag inte behöva säga farväl alls.
Jag vill ha dig mamma! Jag har saknat dig så otroligt mycket under åren, och jag vill ha tillbaka den bra tiden!

Nu närmar sig dagen..och jag är rädd..samtidigt som jag är trygg..det e bara det att jag inte vill behöva gå igenom den smärta, som en begravning av dig mamma, kommer att ge oss alla.

Ditt barnbarn hedrar dig..för den du är, och det gör mig så stolt! Det märks att dina gener faktiskt gått i arv..din kämparglöd, din vilja..

Prästen ringde igår. Han var cool att prata med! Ingen sån där gamling..

Psalmerna blir


Och



Fast min sambo sa att han tyckte att min son kunde spela gitarr och dottern spela trummor, för det hade du gillat mamma!
Tror vi får hedra dig på egen hand sen..och inte i kapellet med gamlingar och prästen..

T kommer på onsdag, och det känns så bra att få träffa honom igen..