Nu mamma, har det gått flera dagar sen jag skrev något. Du vet ju redan allt som händer.., eller hur.., visst är det så!? Jag vill iaf tro att du är här bredvid och ser och hör allt.
Syster har kollat din telefon nu. Tänk att de hade en Nokia-laddare hemma..trots att de inte har någon sådan telefon ens. Men som sagt, hon laddade telefonens batteri och fick igång den. Det fanns sms..en del öppnade, en del oöppnade. Tror det var ett sms den 19 juli från en videobutik. Du hade glömt att lämna tillbaka 2 filmer. De lär ju aldrig få de filmerna va?! Din telefon var förmodligen igång då..men batteriet dog väl sen..kanske då du dog?!
Den 30 juli fick du ett sms om att ditt kompis-abonnemang skulle ta slut om 2 dagar..och återgå till vanligt comviq kontant. Men då måste ju telefonen varit igång den 30 juli med?! Hmm..inte lätt att veta.  Känns som ett jobb för en detektiv för att få veta vad som egentligen skedde den här tiden..
Iaf så fanns det vissa nummer som syster ringde igår.., från din telefon. En av personerna ringde upp igen kl 21,30 igår kväll. Syster hade satt telefonen på ljudlöst, och tänkte kolla den på morgonen.. Då på morgonen idag såg syster att den här kvinnan hade ringt. Hon smsade henne från sin egen telefon..varpå hon ringde upp syster direkt. Kvinnan var jättetrevlig. Jobbar på en förskola, och hon kände dig väl! Ni hördes av regelbundet.., men inte så ofta. Hon blev glad att få veta, och att begravningen inte hade ägt rum än. T har vi ju inte fått tag på. Enligt polisen så hade T en övervakare..men satt inte inne. Nu fick vi veta att han faktiskt sitter inne.., men kvinnan kunde ringa T och meddela. Hoppas han kan få permis för att gå på begravningen. Jag tror jag kommer gråta massor när jag träffar T, mamma. Han var alltid så snäll mot oss barn..och snäll mot dina barnbarn! T är liksom du.. Jag kommer antagligen förvänta mig att du kommer vara där, då jag ser T.. Undrar om jag börjar förstå att du är död?! Jag slår bort de där obehagliga tunga känslorna som trycker ihop min bröstkorg.., men jag vet att de en dag kommer vinna kampen.. Hoppas jag hinner fixa klart allt först bara!
Tur ändå att kvinnan kan berätta för T om att du är död..för jag tror inte att han vet det än.. Ni hade iaf minst 15 år tillsammans..15 år av våra liv.. Minnen.. Fy vad tungt!

Har fått veta nu att prästen är en man..och han ska ringa mig någon dag. vad ska jag säga till honom? Hur berättar jag på bästa sätt, om hur du var som människa? Som mamma?! Det finns så mycket hemska saker..och de bra sakerna minns jag från min tidiga barndom.. Men nu då? Nu de sista 20 åren.. Hur var du då??