Huvudvärk..du hade sån huvudvärk! Det var något som "brast"..du försökte lindra huvudvärken, men det gick inte.. Du var ensam när du dog. Du var oftast ensam. Du tog droger för att stilla smärtan. Både den kroppsliga smärtan men även en mentala smärtan efter lillebrors död. Du var inte stark nog att stå emot..att kämpa. Du fick ångest över att du övergav oss andra barn..vilket resulterade i mer droger, mer isolering. Den här ångesten har du tyvärr lagt på oss nu efter din död. Iaf på oss som är mottagliga för dina energier..sen vet jag inte hur du påverkat de som är lite mer isolerade mentalt än vad vi är.

En syster, hon stänger av. Vill inte ta ansvar, vill inte känna. Ganska egotrippad..och vill gärna få resultat utan att behöva anstränga sig. Hon är så instängd, och ingen kan hjälpa henne, förutom hon själv. Hon vet inte vilken fot hon ska stå på.

En bror är bitter. Han vill inte vara vara inblandad i något. Det är djupa problem.

En annan syster, är det annorlunda med..inte alls det där mörkret. Hon blir nöjd när ni flyttar dit till henne.

Det stod en kvinna där vid mediumet. Hon blev beskriven med 40-talsfrisyr, en klänning/tunika i grått eller ljus annan färg. Armarna gick ner till armbågen..och fickor mitt fram på tunikan. Jag skulle veta vem det var, för jag har en bild på henne. Det end ajag tänkte var; "Faster Ulla" och det stämde. Faster Ulla var där med dig och skulle visa sig hur allt gick till nu. Du gick över på andra sidan medans vi pratade. Du skulle renas, och återkomma sen för att hjlpa oss. Jag kände mig egoistisk, för jag ville inte att du skulle gå över..jag hade äntligen fått kontakt med dig..och nu ska du gå igen!?

Jag frågade om begravningen blir ok? Ja, du är stolt över mig mamma! Jag började gråta, för det är inte ofta jag gör någon stolt..fast jag försöker varje dag. Känns skönt att jag gör dig stolt mamma! Du sa att du skulle vara med på begravningen. En röd klänning skulle du ha, för det här var ju mer en fest än en sorgestund.. *ler* Ja mamma, för dig är det en fest, för oss är det en sorgestund. Men skönt att du ska vara med mamma!

Sen pratade vi mycket om mig, och hur jag är. Jag vet ju redan hur jag är..så det var ingen nyhet.

Min 2-åring har sett dig mamma. Dig och Ulla. Min stora tjej har också förmågan..men där blir det mer att hon ärver mycket av dina energier. Hon och en systerdotter gör så.

Du hör vad jag säger när jag pratar med dig. Du hörde mig varenda gång! Igår tackade jag dig för att du såg till att vara med o ge positiv feedback för "Pärlan" när hon började skolan. Hon klarade sig riktigt bra, eller hur mamma!?

Undrar en sak mamma..som jag inte vet om det verkligen var du.. Men spegeln i hallen.., var det du som hade ner den? Var det för att Lillan skulle kunna se sig själv, eller vill du påskynda packningen?
Det andra som låter här hemma, det vet jag att du är med och påverkar att det sker..