Mamma..jag undrar varför min och pappas relation är som den är?!
Varför har han inga fotografier på mig och mina barn framme, när han har det på sin sambos barn och barnbarn?
Vad var det han gjorde då jag var två år gammal, som jag ska vara så tacksam över? Vad är det som är så himla fel med, och alltid har varit, och som han absolut inte kan acceptera? Vad har jag gjort?

Varför har jag skuldkänslor över att jag inte berättar saker för honom? Jag borde inte ha det ju!
Han är så himla känslokall mot mig, och ändå trånar (/har trånat) jag efter en bekräftelse av honom. Jag förstår inte varför.

Nu ska min bror gifta sig. jag bryr mig inte om att jag inte är bjuden.. Det jag bryr mig om, är att min pappa int ehar berättat för mig. Han berättar ju aldrig någonting för mig. Men om han upptäcker att jag hållt något hemligt, med avsikt eller utan avsikt, så blir det ett himla liv. Pappa har inte berättat om sina sjukdomar. Hans hjärta mår inte bra. Han har diabetes, och super varje dag.. Komme rhans kropp orka leva länge till? Han är iaf 60 år.

Jag skickade blommor till honom när han fyllde 60. jag kund eint eåka till honom.., för du hade precis hittats mamma. jag orkade inte åka till honom, för jag var så nedbruten.
Han sa ingenting om den obligatoriska middan med alla barnen, som han hade veckan efter. Den som de alltid har tydligen. Jag var inte medbjuden. Jag är aldrig medbjuden på något sånt. Varför?

Kan man verkligen hata sitt eget barn så pass mycket? Kan man det mamma?