En familj hjälper varandra. Vi hjälper dem som står oss nära. Vi fördömer inte dem som har det svårt.
Ibland kan olika livsöden och även situationer i dem, göra att man inte riktigt räcker till..men om man kan och vill, så anser jag att man bör hjälpas åt.
Som du vet mamma..så är vår situation just nu sådan, att vi kan hjälpa T med en del praktiska saker. Jag kan inte infinna mig på plats direkt.., men vi har ordnat så han får en viss hjälp på fredag. Jag vet att du ville att vi skulle finnas för honom. Han tillhör ju familjen! Att vi inte kunnat göra så mycket förut, vet ju både du och jag. Det var olika öden som inte passade samman..och våra olika syner och viljor..förmörkade all vänlighet. Men nu kan vi äntligen få finnas, få hjälpa! :-) Känns bra!

Jag har bakat med de yngsta. jag som inte orkat baka på flera år, förutom mer som tvång till jul o födelsedagar. Nu helt plötsligt har jag bakat bullar, sockerkaka och mjuk pepparkaka, inom loppet av 3 veckor. Helt otroligt! Men barnen älskar att baka, så jag är så glad att den energin har kommit tillbaka! Tack för att du hjälper mig att finnas för barnen..även om det handlar om något så enkelt som att baka.

Jag har int epratat med mormor på flera dagar nu. Hon sa sist att hon skulle åka till Huddinge för att träffa prästen. Undrar om hon gjorde det?! Hon pratade även om att hon ska operera sig. Men enligt de papper jag såg..så skulle hon inte alls operera sig..utan bara gå på sjukgymnastik. undrar om hon missuppfattat allt?! Kanske inte mitt problem..inte just nu iaf. Vi är som sagt en familj.., men jag kan inte finnas för alla. Just nu är det fokus på T! Han är hemlös..och mormor har ett hem..så han får faktiskt gå före nu.