De hade gjort ett misstag. När hon ringde och bokade kapellet, så glömde hon bort att kolla om det fanns en präst.
Nu undrade hon om vi kunde byta dag för begravningen..

*djup suck*

Jag blir så trött! Varför anlitar man en begravningsbyrå för?? Jo för att slippa problem av sådant slag. De har gjort fel, så då får de lösa det också! Jag har berättat för alla när begravningen är. Roger är ledig och jag kan inte begära att han strular mer med jobbet pga detta dödsfall. Han behöver jobba!



Förresten mamma, är det du som går omkring i köket? Jag ser en skugga där ute hela tiden..som rör sig..

Den 11 november lämnar vi över dig till "sista vilan". Eller för en annan blir det till att säga "hejdå"..eftersom man inte fått chansen att göra det innan. "sista vilan" är nog mer för dem som har den tron..och jag respekterar dem för det. När jag ska begravas, så ska det vara borgeligt. Tror ju inte direkt på det som kyrkan står för..och jag vill inte verka satanistisk.., men kyrkans värderingar är inget för mig! Jag har en annan tro..och när mina anhöriga ska säga "hejdå" till mig, så ska det vara en ceremoni utan präst mm.
Sist jag hörde något från dig.., var för många år sen. Minns jag rätt, så är det 7 år sen snart, som du lämnade det där meddelandet på mitt mobilsvar. Det jag hörde, fick mig att ta ett beslut om att aldrig mer prata med dig. Aldrig mer träffa dig..och framför allt, så skulle mina barn aldrig behöva riskera att utsättas för situationer där risken för skada fanns.
En dag ska jag börja skriva om sånt som hände förr. Blev så drastiskt påmind om hur det verkligen var då..när jag läst en del av det du skrivit om. Jag har även fått berättat för mig vad du sagt om oss barn. Du menade bla att vi inte brydde oss om dig mamma. Jag önskar jag kunde konfrontera dig och fråga vad du menade med det!? Med tanke på vad du gjort mot oss under alla år..så har du faktiskt inte rätt att ens anas ut en sån mening! Men jag vet också, att om jag hade fått fråga dig, så hade du bara skrikit åt mig och kastat saker omkring dig, på mig. Du hade gjort dig själv till ett offer. Men saken är den, att vi var bara barn..och du övergav oss. Du försökte ta ditt liv så många ggr..och vi fick se på..utan att föratå. Vi fick skuldkänslor..för vi int evar tillräckligt bra barn åt dig. Du ville inte leva, alltså var vi värdelösa barn. Men med åren insåg vi alla, att det var dig det var fel på, inte oss!
Men det har tagit tid..och nu när man fått ta del av det lilla du skrev..och även lyssnat på din mamma..så börjar pusselbitarna falla på plats..
Frågan är nu..vad ska vi säga till prästen då han frågar om hur du var!? Kan man vara ärlig och berätta allt? Eller ska man vara falsk och försköna dig, just för att du är död? Svaret på hur jag helst hade gjort, vet nog alla.. Men jag måste tänka på mormor o alla gamla släktingar i Värmland. Tror mormor får berätta om dig mamma..

Rår inte för att mina tankar kring dig får en radikal vändning efter denna vistelse i Sthlm. Jag har tillbringat några dagar tillsammans med mormor..och hon har berättat massor från din barndom..men även från din vuxna tid.

Idag kom kopian på din deklaration. Den var inte inlämnad i år..så de har gjort ett beslut ändå tydligen. Är inte så hemma på området där man struntar i att deklarera..så jag har ärligt talat ingen koll på vad det innebär. Spelar väl egentligen ingen roll längre. Du är död. Du hade inga tillgångar (så vi slipper gamarna och bråken -skönt!), så detta borde gå smärtfritt tycker jag. Visserligen dras väl ditt senaste arv upp..men det är inte min huvudvärk. Jobbigt för dem som tog alla de tillgångarna dock..*ler lite* De ringer mormor ofta o frågar ang det arvet. De vågar väl inte ringa direkt till mig antar jag. De skulle bara våga ringa till mig och tjafsa!

Mamma..det är så mycket jag inte visste. Det är så mycket jag får veta nu. Jag vet inte om du uppfattade allt som hände, så som alla andra upplevde det. Vill ju inte tro att allt som hände verkligen var med vilja. Jag vill tänka goda tankar. Vill inte tro ont om någon..utan det finns alltid en mening med allt. Det liv du levde, som vi "slapp ifrån" iom att vi blev omhändertagna, var ett hemskt liv. Det var inte lätt för oss att bli uppslitna från vår mamma o syskon.., men det kanske räddade våra liv?!

Jag åker till Sthlm idag. Hem till mormor. Jag saknar mormor. Jag saknar dig. Jag saknar mamma jag en gång hade. Förstår inte varför jag inte gråter. Jag har gråtit förr. Jag har gråtit över den mamma jag en gång hade. Jag har gått i terapi för att jag förlorade mamma som 11-12 åring. Men du fortsatte leva..så jag förlorade dig inte som nu..nu när du är död. Du levde många år efter att jag förlorade dig..

Så många tankar, så många minnen..

Jag bakade bullar med barnen igår. Hörde du att jag pratade med dig då? Jag pratar ofta med dig. Jag tror att du hör mig. Terry Evans sa en gång att ni hör när man pratar med er. Ni har svårt att svara oss bara..svara oss så vi förstår. Jag skulle vilja träffa Terry igen, eller kanske någon annan. Inte just precis nu kanske.., men sen, när du är begravd och så.

Jag gläds åt mina barn. Dem kan jag göra precis vad som helst för! Ibland kanske de får stå ut med saker som de inte borde..men jag kämpar vidare ändå. Jag finns alltid för dem och kommer inte lämna dem, som du gjorde mot oss mamma. Så länge jag lever och andas, så kommer jag vara en mamma åt mina barn!
Varför kunde inte du vara en sån mamma för?

Lovis har vaknat i panik hela natten..igen. Jag har drömt om döden. En kvinna, K kallar jag henne för, dog. Hennes kollega dog också.. K fanns med i min barndom..och finns även med idag..fast på håll mest. Hon ringer ibland. Hon vill vara med på begravningen. Jag drömde att jag pratad ei telefon med någon, som gav mig dödsbeskeden. Jag grät. En kvinna, en person som inte tycker om mig, men som har nära släktband med min sambo, stod och försökte krama mig. Jag tyckte det kändes falskt det hon gjorde. Men samtidigt kan ett dödsfall och sorg göra vad som helst med en människa. Även om någon hatar, så kan denne smälta lite i en sån situation.

I morse hade samma kvinna skickat ett sms till min sambo. Eventuellt lär jag få möta denna i helgen..

Storebror ringde igår kväll. Vi pratade ganska länge. Han berättade om saker som hände för många år sen. Saker mellan dig och honom. Ni hade det inte lätt.. Varför du gjorde som du gjorde, kommer vi aldrig få veta.
Han vill inte gå på din begravning, sa han. Han var inte välkommen tydligen. Jag bad han att gå, för att jag vill ha honom med. Men han sa att han blivit tillsagd att inte gå. Känns jobbigt att vara mitt emellan två som träter. Vägrar att "välja sida"! Känns som man får vänja sig vid att det alltid ska finnas dem som bråkar. Jag har själv fått höra saker som "jag önskar du var död" eller "jag vill aldrig mer träffa dig" och jag tar det. Det är deras känslor..och deras ord. Jag kan aldrig ta ifrån dem hur de tänker kring mig. Jag kan däremot med stolthet visa mig, och leva vidare.
Vi pratade om mormor med. Han sa att jag aldrig fick göra henne illa. jag skulle aldrig för mitt liv göra henne illa! Min arma gamla mormor, som mist sin dotter.. Jag lider ju med henne, coh skulle aldrig skada henne. Det där hatet som många bär på..det har nog inte riktigt fastnat i mig verkar det som..

Lillebrors grav, som jag trodde att min mormor hade köpt..var alltså någon helt annan som köpt. Han som köpte den, har egentligen ingenting alls med min lillebror att göra. Han som betalade för 25 år sen, är samma som har betalat ytterligare 30 år.. Min egen biologiska pappa! Varför sa du aldrig någonting mamma? Du måste väl vetat om att min pappa köpte och betalade graven, då ni hela tiden bråkade om pengarna?! Enligt min bror, så tröttnade min pappa på allt bråk..och för min skull, köpte han graven så att jag skulle kunna få ha min bror vilandes där. När jag fick veta detta, så skakade mina knän. Jag hade svårt att hålla balansen. Även om jag aldrig fått faderlig kärlek av min pappa, så gjorde han saker för mig ändå. Visst hade en kram känts bäst.., men hans svårigheter med känslor, gjorde att han visade/visar med pengar och gåvor. Jag har väl accepterat det.

Min pappa var den bästa låtsaspappan min bror någonsin har haft, sa han. Det värmer mitt hjärta! Jag upplever int emin pappa som en bra och närvarande pappa..inte för min egen skull. Men om han nu gav min bror styrka och en bra tid i hans barndom, så gör det mig glad! Alltid något liksom..

..för din begravning har jag fått. Vi ska prata mer om det på måndag. jag vågar inte bekräfta någon tid till begravningsbyrån, eftersom jag nu blir osäker på om du ska ligga i minneslunden på Skogskyrkogården. Fast det är ju klart.. Du kan ju ligga bredvid lillebror, även om själva akten är på Skogskyrkogården.
Ja jag får kolla upp detta lite mer känner jag. Måste prata med mormor också. har iaf ringt syster nr 1 (pratade med hennes man) och berättat om graven som lillebror ligger i.. Ska smsa syster nr 2 straxt.

Har alldeles nyss pratat med begravningsbyrån. Vi ska träffas på måndag. Hon berättade att lillebrors grav finns kvar. Du är ägare på den graven mamma. Eller, nu är det vi barn som äger den..
Frågan är om du vill ligga där tillsammans med lillebror? Du kanske har skrivit något om det? Ska åka hem till syster nr 1 i helgen och läsa igenom dina brev och dagböcker. Kanske har du skrivit något.. Jag vet att du har skrivit om lillebrors grav.., men det lilla jag läste om, var mest ilska över att den inte fanns kvar..
Men nu är det så att mormor köpte graven, i ditt namn, 1985 då lillebror dog.
Brorsan säger att du ville strös för vinden..vilket jag också har hört förut..men nu kand et ju vara så att du faktiskt har skrivit något..och det vill jag ta del av.

..och det var inte det neklaste vill jag lova. Man kan ju önska att du hade kunnat berätta för mig när du dog..men jag får se resultatet som att du faktiskt var med och påverkade.

Fick veta genom papper, där det stod att jag måste ha ett "vårdintyg". Jag ska även få ut deklaration och bankpapper. Mejlade skatteverket ang deklaration och ringde din bank ang kontoutdrag. På banken sa de att jag måste ha vårdintyget för att kunna göra någonting alla med dina grejer. Vårdintyg kan begravningsbyrån hjälpa mig med. Begravningsbyrån kan beställa vårdintyg. Men det behövs ett dödsdatum..och då kan man inte ha 090600..för då ska alla utbetalningar efter det datumet, betalas tillbaka. Vi vet att du betalade hyran den 2 juni 2009. Alltså levde du då. Du träffade mormor första veckan i juli..du levde alltså då.. Enligt skatteverket kan vi säga ett datum, som du dog på..om vi kan hitta några som helst "bevis" i din lägenhet. Jag har gått igenom de få papper jag hittat. Ett kvitto den 18 juli bevisar att du levde då. Enligt Huge så har de hittat något som tyder på att du inte levde 21 juli. Du dog alltså någon gång där emellan. För oss dog du den 20 juli 2009, om vi ser på de "bevis" vi hittat. Nåväl.., då var det bara att börja ringa igen då. Skatteverket.., samma tjej som skrev ut släktpapprena. Hon berätta att jag ska ringa rättsmedicinska. Fick nr dit. Förklara för tjejen i luren vad det handlade om, och fick till svar att jag måste ringa polisen som utreder dödsfallet. Vid detta läge hade nästan luften gått ur mig.. Pausade en stund..och tog hand om min tvätt i tvättstugan. Ringde polisen. Upptaget. Funderade på om jag skulle ringa mormor. Hade inte pratat med henne sen i förrgår. Gick ner i tvättis igen. Åter uppe i lgh, så ringde jag dödsfallsutredaren, en underbar kvinna. Förklarade och berättade vad jag funnit, och vi kom fram till att vår mamma dog den 20 juli 2009. Hon skulle faxa till rättsmedicinska, som i sin tur faxar skatteverket, som i sin tur skriver ut nya papper som de skickar till dödsboet, alltså mig. Sen kan begravningsbyrån beställa ett vårdintyg, som jag då kan använd för att ordna med själva dödsboet. Låter kanske enkelt..men jag vet att iom att all information kommer in till personen som hjälper mig med dödsboet, så kommer andra dödsbon att rivas upp.
Min mamma hade inget av värde..inga saker eller pengar som ska delas.. Men hon fick ett arv..och det har inte gått 10 år sen dess..och eftersom det inte gick rätt till den gången, så kommer fler att bli inblandade iom min mammas död.. Men det är en annan historia.. Du vet redan om allt det här va mamma?

Vi är oroliga. Fundersamma. Allt känns så overkligt. Man ska ta dagen som den kommer..jo jag vet.
Tittar på ditt färdtjänstkort..och jag känner inte riktigt igen dig. Blir kluven.
Vem var du sista åren? Gör jag rätt med begravningen? Fanns det mer i din lägenhet som vi skulle hitta?

Vi sover oroligt..

...och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att lätta på trycket.
Har öppnat din post. Ingenting från Juli 2009. Massor från augusti o framåt.
Hade ingen aning om att man förbrukar lika mycket el, som död, som när man lever..
Enligt elräkningen, så har du gjort av med el..lika mycket...som död..som när du levde.
Konstigt tycker jag..

Har mejlat skatteverket för att få ut din deklaration. Måste ringa banken för att få kontoutdrag.

Är så trött i hjärnan.

Begravningsbyrån kanske ringer idag..eller kanske inte..

Jag måste ordna med skola..boende..*suck* Är så utmattad mamma..och jag vet inte hur jag ska lösa allt.
Du kunde inte hjälpa mig då du levde, så jag ber dig inte om hjälp nu heller..utan jag vill nog mest bara berätta hur jag mår..

Hur mycket orkar en människa? Önskar jag hade mer stöd bara..ingen ska lösa mina bekymmer.., men ibland behöver jag få ventilera...

Jag har pratat med begravningsbyrån idag. Du ska få en vit kista. Du ska få ligga i minnelunden (spridas för vinden).. Vi väljer Skogskyrkogården. Nära för alla.., mer eller mindre. Bättre det än Huddinge, som någon föreslog. På Skogskyrkogården är man aldrig ensam. Mormor tyckte det var bra.
Mormor saknar dig mamma. Det gör så ont i mig när jag pratar med mormor om dig. Jag vet att ni inte hade det lätt under åren.., men sista gången ni träffades, så kramade ni varandra iaf. Det värmer mitt hjärta!

Blev sjukskriven av läkaren idag, mamma. Det var jobbigt att berätta för läkaren.. Han frågade om vår relation..och jag blev bara tyst..och så kom tårarna. Vad hade vi för relation mamma? Hade vi ens någon?
Han frågade om jag ville prata med psykolog. Han tror att jag behöver psykoterapi i flera år, för att bearbeta min barndom med en frånvarande pappa och en mamma som du.. Hur var du egentligen mamma? Vågar jag ens skriva om vad du var? Du vet ju hur jag och mina syskon hade det..du har fått veta det nu efter din död. Jag är säker på att du nu vet, hur vi mått under alla åren.

Idag måste jag ringa begravningsbyrån. Borde hört av mig till dem i förra veckan redan.., men det fanns ingen kraft kvar för sånt då. Men idag måste jag slå dem en signal..och åtminstonde börja planera begravningen.
Undrar om man får en tid för själva akten..eller får man det sen?