Begravning 2009-11-11
Den 11 november lämnar vi över dig till "sista vilan". Eller för en annan blir det till att säga "hejdå"..eftersom man inte fått chansen att göra det innan. "sista vilan" är nog mer för dem som har den tron..och jag respekterar dem för det. När jag ska begravas, så ska det vara borgeligt. Tror ju inte direkt på det som kyrkan står för..och jag vill inte verka satanistisk.., men kyrkans värderingar är inget för mig! Jag har en annan tro..och när mina anhöriga ska säga "hejdå" till mig, så ska det vara en ceremoni utan präst mm.
Sist jag hörde något från dig.., var för många år sen. Minns jag rätt, så är det 7 år sen snart, som du lämnade det där meddelandet på mitt mobilsvar. Det jag hörde, fick mig att ta ett beslut om att aldrig mer prata med dig. Aldrig mer träffa dig..och framför allt, så skulle mina barn aldrig behöva riskera att utsättas för situationer där risken för skada fanns.
En dag ska jag börja skriva om sånt som hände förr. Blev så drastiskt påmind om hur det verkligen var då..när jag läst en del av det du skrivit om. Jag har även fått berättat för mig vad du sagt om oss barn. Du menade bla att vi inte brydde oss om dig mamma. Jag önskar jag kunde konfrontera dig och fråga vad du menade med det!? Med tanke på vad du gjort mot oss under alla år..så har du faktiskt inte rätt att ens anas ut en sån mening! Men jag vet också, att om jag hade fått fråga dig, så hade du bara skrikit åt mig och kastat saker omkring dig, på mig. Du hade gjort dig själv till ett offer. Men saken är den, att vi var bara barn..och du övergav oss. Du försökte ta ditt liv så många ggr..och vi fick se på..utan att föratå. Vi fick skuldkänslor..för vi int evar tillräckligt bra barn åt dig. Du ville inte leva, alltså var vi värdelösa barn. Men med åren insåg vi alla, att det var dig det var fel på, inte oss!
Men det har tagit tid..och nu när man fått ta del av det lilla du skrev..och även lyssnat på din mamma..så börjar pusselbitarna falla på plats..
Frågan är nu..vad ska vi säga till prästen då han frågar om hur du var!? Kan man vara ärlig och berätta allt? Eller ska man vara falsk och försköna dig, just för att du är död? Svaret på hur jag helst hade gjort, vet nog alla.. Men jag måste tänka på mormor o alla gamla släktingar i Värmland. Tror mormor får berätta om dig mamma..
Sist jag hörde något från dig.., var för många år sen. Minns jag rätt, så är det 7 år sen snart, som du lämnade det där meddelandet på mitt mobilsvar. Det jag hörde, fick mig att ta ett beslut om att aldrig mer prata med dig. Aldrig mer träffa dig..och framför allt, så skulle mina barn aldrig behöva riskera att utsättas för situationer där risken för skada fanns.
En dag ska jag börja skriva om sånt som hände förr. Blev så drastiskt påmind om hur det verkligen var då..när jag läst en del av det du skrivit om. Jag har även fått berättat för mig vad du sagt om oss barn. Du menade bla att vi inte brydde oss om dig mamma. Jag önskar jag kunde konfrontera dig och fråga vad du menade med det!? Med tanke på vad du gjort mot oss under alla år..så har du faktiskt inte rätt att ens anas ut en sån mening! Men jag vet också, att om jag hade fått fråga dig, så hade du bara skrikit åt mig och kastat saker omkring dig, på mig. Du hade gjort dig själv till ett offer. Men saken är den, att vi var bara barn..och du övergav oss. Du försökte ta ditt liv så många ggr..och vi fick se på..utan att föratå. Vi fick skuldkänslor..för vi int evar tillräckligt bra barn åt dig. Du ville inte leva, alltså var vi värdelösa barn. Men med åren insåg vi alla, att det var dig det var fel på, inte oss!
Men det har tagit tid..och nu när man fått ta del av det lilla du skrev..och även lyssnat på din mamma..så börjar pusselbitarna falla på plats..
Frågan är nu..vad ska vi säga till prästen då han frågar om hur du var!? Kan man vara ärlig och berätta allt? Eller ska man vara falsk och försköna dig, just för att du är död? Svaret på hur jag helst hade gjort, vet nog alla.. Men jag måste tänka på mormor o alla gamla släktingar i Värmland. Tror mormor får berätta om dig mamma..