Mamma..det är så mycket jag inte visste. Det är så mycket jag får veta nu. Jag vet inte om du uppfattade allt som hände, så som alla andra upplevde det. Vill ju inte tro att allt som hände verkligen var med vilja. Jag vill tänka goda tankar. Vill inte tro ont om någon..utan det finns alltid en mening med allt. Det liv du levde, som vi "slapp ifrån" iom att vi blev omhändertagna, var ett hemskt liv. Det var inte lätt för oss att bli uppslitna från vår mamma o syskon.., men det kanske räddade våra liv?!

Jag åker till Sthlm idag. Hem till mormor. Jag saknar mormor. Jag saknar dig. Jag saknar mamma jag en gång hade. Förstår inte varför jag inte gråter. Jag har gråtit förr. Jag har gråtit över den mamma jag en gång hade. Jag har gått i terapi för att jag förlorade mamma som 11-12 åring. Men du fortsatte leva..så jag förlorade dig inte som nu..nu när du är död. Du levde många år efter att jag förlorade dig..

Så många tankar, så många minnen..

Jag bakade bullar med barnen igår. Hörde du att jag pratade med dig då? Jag pratar ofta med dig. Jag tror att du hör mig. Terry Evans sa en gång att ni hör när man pratar med er. Ni har svårt att svara oss bara..svara oss så vi förstår. Jag skulle vilja träffa Terry igen, eller kanske någon annan. Inte just precis nu kanske.., men sen, när du är begravd och så.

Jag gläds åt mina barn. Dem kan jag göra precis vad som helst för! Ibland kanske de får stå ut med saker som de inte borde..men jag kämpar vidare ändå. Jag finns alltid för dem och kommer inte lämna dem, som du gjorde mot oss mamma. Så länge jag lever och andas, så kommer jag vara en mamma åt mina barn!
Varför kunde inte du vara en sån mamma för?