Storebror ringde igår kväll. Vi pratade ganska länge. Han berättade om saker som hände för många år sen. Saker mellan dig och honom. Ni hade det inte lätt.. Varför du gjorde som du gjorde, kommer vi aldrig få veta.
Han vill inte gå på din begravning, sa han. Han var inte välkommen tydligen. Jag bad han att gå, för att jag vill ha honom med. Men han sa att han blivit tillsagd att inte gå. Känns jobbigt att vara mitt emellan två som träter. Vägrar att "välja sida"! Känns som man får vänja sig vid att det alltid ska finnas dem som bråkar. Jag har själv fått höra saker som "jag önskar du var död" eller "jag vill aldrig mer träffa dig" och jag tar det. Det är deras känslor..och deras ord. Jag kan aldrig ta ifrån dem hur de tänker kring mig. Jag kan däremot med stolthet visa mig, och leva vidare.
Vi pratade om mormor med. Han sa att jag aldrig fick göra henne illa. jag skulle aldrig för mitt liv göra henne illa! Min arma gamla mormor, som mist sin dotter.. Jag lider ju med henne, coh skulle aldrig skada henne. Det där hatet som många bär på..det har nog inte riktigt fastnat i mig verkar det som..

Lillebrors grav, som jag trodde att min mormor hade köpt..var alltså någon helt annan som köpt. Han som köpte den, har egentligen ingenting alls med min lillebror att göra. Han som betalade för 25 år sen, är samma som har betalat ytterligare 30 år.. Min egen biologiska pappa! Varför sa du aldrig någonting mamma? Du måste väl vetat om att min pappa köpte och betalade graven, då ni hela tiden bråkade om pengarna?! Enligt min bror, så tröttnade min pappa på allt bråk..och för min skull, köpte han graven så att jag skulle kunna få ha min bror vilandes där. När jag fick veta detta, så skakade mina knän. Jag hade svårt att hålla balansen. Även om jag aldrig fått faderlig kärlek av min pappa, så gjorde han saker för mig ändå. Visst hade en kram känts bäst.., men hans svårigheter med känslor, gjorde att han visade/visar med pengar och gåvor. Jag har väl accepterat det.

Min pappa var den bästa låtsaspappan min bror någonsin har haft, sa han. Det värmer mitt hjärta! Jag upplever int emin pappa som en bra och närvarande pappa..inte för min egen skull. Men om han nu gav min bror styrka och en bra tid i hans barndom, så gör det mig glad! Alltid något liksom..