När man tittar på en bild..och det då knyter sig i brösten och man får svårt att andas..är det ångest man får då?
Mamma..jag kan inte titta på fotografierna från din begravning..utan att det gör så fruktansvärt ont över bröstkorgen. Jag vet att du är död.., det är inte det. Grejejn är bara den, att det hade varit mer påtagligt om vi hade pratat varje dag..eller iaf då och då. Jag vet inte vad som är bäst..men på något sätt så är saknade av en person, också ett tecken på att man faktiskt inser att den är borta.

När lillebror dog, så blev det mer påtagligt. Ena dagen var han där..och nästa dag borta..för alltid. Han var så liten..bara ett år gammal. Hann jag lära känna honom? Jag vet inte. Saknaden efter honom sitter fortfarande som ett spännband runt mig. Pga det som hände honom, så är jag påverkad i mitt vardagliga liv. Jag ska snart få en bebis igen..och jag kommer, som alltid, tänka på honom när jag håller mitt barn i famnen. Rädslan för att mitt barn ska dö, finns för alltid inom mig. Jag har förlorat syskon, 2 stycken faktiskt. Ett biologiskt och ett bonus. Man förstår aldrig att det verkligen är så det är..att de är döda alltså.

Jag funderar en hel del på det som hände mig under hösten..och idag, när jag står här..så har jag saker att ordna upp, som tillkommit pga händelserna i höstas. Ansvaret är för alltid på mig, vare sig jag vill eller inte. Även sånt jag inte rår för..får jag ta hand om nu.

Jag saknar att ha föräldrar! Riktiga som bonus.. Bara det är någon som finns där liksom..som jag kan få berätta saker för..få glädjas tillsammans med..gråta tillsammans med.. Jag måste och ska lära mig acceptera..jag vet.., men det är så svårt! Det är svårt......

Du hjälper oss va?! Det finns saker jag inte vet.., men som du vet.

Om Ulla är med dig, så vet du att jag log och tänkte på henne när jag städade Lovis rum igår. Du vet, när jag flyttade på Ullas gröna stol, som mina barn har fått använda.
*ler* Tänkte på Victor..han som tyckte att "den där gamla stolen, med flagnande färg.., ja den kan vi kasta när vi flyttade nu sist". Vi slängde en himla massa trasiga och onödiga saker..och han såg ju att stolen var gammal..och varför spara på den, när vi hade så många andra fina stolar.

Det händer saker mamma..som jag inte kan rå på. Men min önskan är ändå, att det som sker..ska få ett slut snart. Du vet vilka jag menar..och de förtjänar att få må bra! Hjälper du dem?

Jag är glad om du är här med mig med..men jag vill inte vara egoistisk. Minns du när du sa att jag var egoistisk?! Jag var nog 8-9 år gammal då. Sen dess har jag hela tiden försökt att inte vara egoistisk. Jag har gett upp massor av "saker" för andras skull. Jag har knappt vågat tänka på min egen vinnings skull.. Men nu när jag är 35 år, så känner jag att jag måste tänka på oss, på mig.. Du förstår säkert vad jag menar. Jag avstår från det som gör mig ont, gör min familj ont. Tänker inte sträva efter att vara en del av något, som jag inte är välkommen till. Men min önskan är att du ger dem en förståelse för varför mina nära tar avstånd..de vill ju bara att jag ska vara accepterad.

Ger du mig ljus?!

..att se på bilderna.. Kom på mig själv att känna obehag..och jag stängde ner sidan istället för att våndas. Har lärt mig, att undvika titta på sånt som gör mig illa till mods. Jag låter bli att läsa bloggar som gör mig illa till mods.
Varje människa får sitt straff så småningom..även jag..och du..som du skrev att du skulle få, i ett av dina brev mamma. Du visste nog att du skulle dö. Du berättade det.., men ingen lyssnade! Man vill inte lyssna på sånt..

Undar om folk som försöker göra allt för att skada en annan människa, tänker på vad de gjort för ont.., när de sen har lyckats få den där stackarn att ta sitt liv?! Mår de extra bra då?
Tänker på en person..och du vet vem jag menar.. Hon mår inte så bra just nu..och det visar hon upp ganska så rejält i sina handlingar!

Jag pratade mycket om dig idag och ikväll mamma. Ja du vet ju vad jag sa..för du var ju här..*ler*
Men du..vad vill du säga genom att röra Pärlans draperi?

..och jag kan liksom se dig stå där och le..

Jag undrar varför X inte kan släppa taget?! Kan du inte ge mig den vetskapen, så som du gav mig vetskapen om min pappa?! Varför försöker man ihärdigt kämpa så som X gör? Varför inte bara försöka bli lycklig istället?!
X tror att h*n är smartare än alla andra.., men h*n är ju så korkad som håller på som h*n gör.
Varför fokusera på mig, när h*n har ett eget liv att ta hand om? Varför inte fokusera på sin egen familj för? Märker inte X att h*ns familj tar stryk av vad h*n håller på med?
Stackars dem! Kan du hjälpa X att släppa taget om mig?!
TACK mamma!

Jag minns när vi var små.. Då kunde du få för dig att börja baka bullar sent på kvällen *ler*. Vi fick då nybakade bullar till frukost! Dina bullar slog det mesta! Har faktiskt fått kommentarer som; "Ja bullar kan du iaf baka" och jag har alltid tänkt på dig då mamma..att jag ärvt bullbaktalangen från dig. Och man blir ju glad att få komplimanger..även om det bara handlar om att det enda bra jag kunde, var att baka bullar.
Igår kväll satte syster igång med sitt bullbak..sent såklart..*ler* Precis som du kunde göra mamma! :-) Var du där och viskade i hennes öra, att hon skulle baka?!
Kan ju berätta, att syster bakar lika goda bullar som du gjorde! :-) Vi blev bjudna på dem idag då vi dit för att fira svågern. Supergoda bullar, vekligen! Älskar hembakat..de smakar så mycket me rav allt, än köpt. Du var aldrig mycket för köpt fikabröd..minns jag..*ler*
För några år sen, så pratade vi om tonfisksallad. Jag berättade för skaran folk, att jag inte är så förtjust i tonfisksallad..för den jag ätit som barn, kunde inte slå någon av de jag fått som vuxen. Jag syftade på din tonfisksallad. Har velat ha receptet på din sallad.., men eftersom du o jag inte haft kontakt på många herrans år..så har jag liksom låtit bli att äta den salladen.
Nu när jag gjorde matlista..så skrev jag dit tonfisksallad och hembakat bröd..och jag hoppas att du står där bakom min axel och viskar i mitt öra, vad jag ska göra, för att få till den där enormt goda salladen!
Vissa saker kan ingen annan ersätta..ingen kan ersätta en moderskärlek..ett mor-och dotterband! Och ingen kan slå din mat..din köttfärssås, dina bullar (förutom syrrans bullar), din tonfisksallad..

Miss my old times with you..

Just i detta nu.., så vill jag be dig om en sak.. Jag tänkte först att jag skulle kontakta mediumet, för att fråga hur långt du har kommit i din process..om du är redo att lyssna på oss.., men jag har inte riktigt bestämt mig än. Provar istället att be dig att ge någon beskydd i detta nu. Du vet vem jag menar..som behöver ditt stöd..för du vet vad jag tänker. Hjälp gärna till att göra det lindrigare, och hjälp oss lösa detta på ett enkelt sätt. Hjälp Pärlan att komma någon vart med det som hon ska hjälpa till med..och ge extra styrka till henne som har och haft det tufft ett bra tag. Låt det bli ljusare för henne! Jag ska göra så gott jag kan för att underlätta, stötta och hjälpa..precis som hon hjälpte mig i min svåra tid. Hjälp dem som inte förstår bättre, att förstå..för det lönar sig ju i slutänden..för oss alla.
Jag vet inte hur mycket makt och energi du har kvar mamma.., men jag vill önska oss välgång, tro, hopp och kärlek.. (minns du ditt armband du hade när jag var liten? Det med smyckena "tro, hopp o kärlek".. Jag sa att jag ville ärva det av dig när du dör..minns du? *ler*). Min önskan mamma, är inte ett armband för min egen skull, utan jag önskar dessa tingen i våra liv. Vi behöver all energi vi kan få..eftersom vi inte har någon alls kvar..som kan hjälpa oss. Vi har "bara" varandra..

Hjälp henne att orka, hjälp henne med styrka att klara sig!

Tack för det lugn du ger mig! Tack för att du ger mig styrka att klara mig! Jag vet att du står här bredvid mig, och hjälper mig att klara sånt där som man kan tycka ska vara jobbigt!
Tack mamma för att du förde samman mig och syster igen!

Jag känner att du har kommit tillbaka för att hjälpa oss..och jag ska lyssna..och lära mig förstå..

Tack mamma!!