Minns den gången för 25 år sedan..eller är det 26 år sen kanske?! Du vet vilken gång jag menar.. Varför gjorde du så där mot mig? Varför slog du mig..? Jag minns att jag stod i mitt rum..det bredvid köket. Du gav mig en kraftig örfil på vänstra kinden. Det brände och sved, om vart annat. Hade ont i flera dagar.
Vad tänkte du efteråt mamma? Ångrar du dig någonsin att du slog? Du sa aldrig förlåt. Jag förstår än idag inte varför jag fick den där smällen..men jag önskar du kunde förklara för mig.
Jag undrar även varför de andra slog mig så mycket? Nu när jag är vuxen, så ser jag att jag faktiskt blev misshandlad flera gånger. Din smäll var kanske också misshandel..fysisk sådan. Den psykiska misshandeln var det aldrig någon som märkte. Jag berättade aldrig för någon om vad som skedde hemma hos oss. Jag ville skydda dig mamma. Jag försökte så ofta att få din respekt, din kärlek, din uppmärksamhet. Jag ville alltid vara snäll. Inte vara egoistisk. Jag förstod inte varför du slog till mig..för allt jag gjorde, var att vara dig till lags, var ju alltid snäll..
Är det straffet man får när man är snäll hela tiden? Kan man göra mer än att vara omtänksam, snäll och alla till lags? Vad gjorde jag för fel?

Jag har barn i åldrarna 0-16 år. Ingen av dem har någonsin fått stryk av mig. Ingen av oss vuxna slår. De ser aldrig våld här hemma. Vi super inte, vi slåss inte. Det kallas för mönster mamma. Jag gör det motsatta till vad du gjorde. Man gör ofta så..om man inte går samma väg förstås..