Är så besviken!

Betyder man ingenting?

Förstår inte alls hur ett telefonsamtal från idioten kan förändra så mycket..allt man varit överrens om..är som bortblåst.

Tror jag betalar tillbaka med samma mynt..för nån gång måste de lära sig. Tänker inte tjata mer..inte påminna mer.

Har man makt och är ond, då kommer man långt tydligen..



Ytterligare en dag jag inte vill föda på..eller det kanske är det jag vill?! Får göra det ensam i såna fall..vilket känns förjävligt! Mamma, hjälp mig nu! Min back-up är borta..

..och jag undrar lite vilka meddelanden som kommer fram?! De jag skriver här, eller de jag bönar och ber om i mitt hjärta?!

Nu var det ett tag sen jag skrev något här. Anledningarna är många..men framför allt så har jag inte riktigt orkat tror jag.

Det kom 3 gula kuvert i brevlådan igår. Ett var till barnen. Ena kuvertet var öppet, så jag kikade vad det var..och där låg 100 kr och en text skriven att de kunde köpa påskgodis för pengarna och en påskhälsning från honom och henne, de som inte vill veta av oss..och som skäms över oss..pga vår övervikt. Kan inte låta bli att tänka på det sambon sa. "Ja ha..så de kan äta sig ännu fetare då eller?! Snacka om dubbelmoral!"
Sambon ska skicka tillbaka kuverten till avsändaren. Förstår inte alls varför de ska skicka sånt där för? Varför kan de inte bara låta oss vara ifred? De har fått som de har velat! Kan de inte vara nöjda med det?!
Jag sa till sambon häromdagen..ja jag sa nog det till syrran med, att det var som en befrielse när jag fick veta sanningen om dem dära. Jag har misstänkt allt detta i så många år..och när jag fick veta på julafton, så kändes det liksom så bra!

Nu förstår jag varför han inte var intresserad av att träffa min minsta, eller ens se kort på henne förrän hon var 9 månader.., men ett annat barn (som han inte ens är släkt med) gick det bra att åka till väldigt fort, och ge 1000kr och presenter till.

Jag ska inte älta dessa saker..men jag vill ändå prata om dem med någon! Tycker så synd om barnen. Framför allt sonen och den yngsta dottern. Äldsta har ju sin pappas släktingar (vilket sonen inte har). Men de yngsta verkar bara ha mig och sambon..

Kunde inte somna om nu inatt efter att minstingen vaknade och ville ha välling. Hon brukar inte vilja äta på natten, men ibland händer det. Hon somnade kl 22,50..och det är ovanligt. Misstänker att hon känner på sig att något är på gång. Hela hennes värld kommer att förändras! Men hon kommer bli världens underbaraste storasyster! :-)

Mamma..kan du finnas där för..ja du vet vem. Tappar lite av gnistan känner jag. Det enda man duger till är att ge pengar..ställa upp osv. Men råkar man kräva minsta lilla sak..så är man dum i huvudet. Det kaske är bättre där borta? Funderar över om jag ska avblåsa planerna jag har..känner mig inte alls motiverad. Gör jag allt detta för att bli älskad? Om det är sånt som ska till, så är det inte kärlek. Men jag vet att jag inte är älskad..får höra ganska ofta vad denne säger om mig till de andra.. Känns ju inte så roligt.., men jag kan inte mäta mig med den där idioten som bara sviker och sviker..

31 mars 2010 är det idag. Vi närmar oss 2 april mamma. Är det då du vill att hon ska födas?

Nu kom pappret..som talar om att det är över..att dösboet är avklarat..att du som död, har gjort vad du kan för att "göra upp" ekonomiskt.
För mig borde det bli ett avslut..men det känns inte som ett avslut. Jag orkar inte ens titta på pappret..att läsa, att du min mamma, är död. Att min lillebror är död.

Jag får räkningar på din hyra..*ler* Eftersom jag har stått som dödsbo i ditt namn..så är det till mig allt skickas..tills de, alla myndigheter mfl får samma besked som jag och dina andra barn fick i veckan.

Lillebror dog 2 april. Vet du mamma..jag är livrädd att min bebis ska födas den dagen! Det känns inte rätt..att vi ska fira en födelsedag på lillebrors dödsdag. Eller den 4 april..dagen för din "olycka"..då du "ramlade" ut från balkongen. Varför skriver jag "olycka" och "ramla" för? Alla vet ju att det inte var en olycka..eller att du ramlade.. Men jag tror jag ännu gör så.., för att liksom "skydda" dig. Precis som du höll inne med sanningar för oss, så gör nog jag likadant för dig. Skillnaden är väl att du redan vet allt som jag tänker.

Om du hade vetat, att jag visste om att du tog droger..hade vi haft en annan relation då? Hade vi klarat av att ha en kontakt med varandra då? Jag har vetat sen du tog din första heroinspruta mamma, straxt innan påsken 1986. Jag tror du tog den sprutan..för att lindra smärtan efter lillebror. Han dog i samma veva som påsken..tisdagen innan påskhelgen..år 1985..och på torsdagen hoppade du ut från balkongen..

Jag tänker på dig varje dag mamma. Idag har jag tänk mycket på hur ensam du måste varit. Hade du någon hos dig ibland? Eller försvann alla? Ingen skulle förstå varför vi barn har hållt oss undan..men jag vet att du förstår..nu förstår du..och du har fått svar på alla frågor om varför jag höll mig borta. Det var pga drogerna mamma.., jag ville inte ha med ditt droganvänande att göra! Men det vet du ju redan.

Jag har tänkt på min pappa också. Han sa ofta att jag skulle skita i dig mamma..och när jag sa att jag älskade dig, så blev han arg på mig.. Märklig pappa det där!