..och jag undrar lite vilka meddelanden som kommer fram?! De jag skriver här, eller de jag bönar och ber om i mitt hjärta?!

Nu var det ett tag sen jag skrev något här. Anledningarna är många..men framför allt så har jag inte riktigt orkat tror jag.

Det kom 3 gula kuvert i brevlådan igår. Ett var till barnen. Ena kuvertet var öppet, så jag kikade vad det var..och där låg 100 kr och en text skriven att de kunde köpa påskgodis för pengarna och en påskhälsning från honom och henne, de som inte vill veta av oss..och som skäms över oss..pga vår övervikt. Kan inte låta bli att tänka på det sambon sa. "Ja ha..så de kan äta sig ännu fetare då eller?! Snacka om dubbelmoral!"
Sambon ska skicka tillbaka kuverten till avsändaren. Förstår inte alls varför de ska skicka sånt där för? Varför kan de inte bara låta oss vara ifred? De har fått som de har velat! Kan de inte vara nöjda med det?!
Jag sa till sambon häromdagen..ja jag sa nog det till syrran med, att det var som en befrielse när jag fick veta sanningen om dem dära. Jag har misstänkt allt detta i så många år..och när jag fick veta på julafton, så kändes det liksom så bra!

Nu förstår jag varför han inte var intresserad av att träffa min minsta, eller ens se kort på henne förrän hon var 9 månader.., men ett annat barn (som han inte ens är släkt med) gick det bra att åka till väldigt fort, och ge 1000kr och presenter till.

Jag ska inte älta dessa saker..men jag vill ändå prata om dem med någon! Tycker så synd om barnen. Framför allt sonen och den yngsta dottern. Äldsta har ju sin pappas släktingar (vilket sonen inte har). Men de yngsta verkar bara ha mig och sambon..

Kunde inte somna om nu inatt efter att minstingen vaknade och ville ha välling. Hon brukar inte vilja äta på natten, men ibland händer det. Hon somnade kl 22,50..och det är ovanligt. Misstänker att hon känner på sig att något är på gång. Hela hennes värld kommer att förändras! Men hon kommer bli världens underbaraste storasyster! :-)

Mamma..kan du finnas där för..ja du vet vem. Tappar lite av gnistan känner jag. Det enda man duger till är att ge pengar..ställa upp osv. Men råkar man kräva minsta lilla sak..så är man dum i huvudet. Det kaske är bättre där borta? Funderar över om jag ska avblåsa planerna jag har..känner mig inte alls motiverad. Gör jag allt detta för att bli älskad? Om det är sånt som ska till, så är det inte kärlek. Men jag vet att jag inte är älskad..får höra ganska ofta vad denne säger om mig till de andra.. Känns ju inte så roligt.., men jag kan inte mäta mig med den där idioten som bara sviker och sviker..

31 mars 2010 är det idag. Vi närmar oss 2 april mamma. Är det då du vill att hon ska födas?