..vad det var som hände. Vad var det som gjorde att det blev så där med honom? Varför blev det så där mellan er två? Jag får berättat för mig om vad som kan ha hänt. Vad du gjorde, vad han gjorde.. Men vad är sant och vad är påhittat? Hur kunde det bli så här mamma?? Jag är så förvirrad, och förstår inte.

Ingen kan förstå det jag tänker..ingen kan någonsin förstå att allt som har hänt, faktiskt har hänt. M sa igår att jag skulle skriva en bok..*ler* Fast jag tror jag låter Pärlan göra det åt mig. Hon kan det där med att skriva.
M sa; "Vilken jävla historia" och kanske är det en bra titel?! Fast svordomar låter ju inte så trevligt.., men jag förstod vad M menade. Hon tyckte att några personer, borde få veta det som hänt..för då kanske de skulle förstå hur bra de har det. Så kan jag med tänka ibland. Folk bara klagar och klagar.., men egentligen så har de det väldigt bra. De har inte riktigt förstått att det finns ett helvete, som en del har hamnat i..och när de återkommer till vanliga livet, så gläds de åt det lilla. Jag gläds åt det lilla..*ler* Jag är nöjd..trots kaoset. Jag mår bra. BRA känsla är här! :-)

Har tänkt en del på dig mamma..de senaste dagarna har jag tänkt massor på dig. När jag la ut farmors kista på blocket, så såg jag att nån gick förbi mig, såg det i ögonvrån. Men ingen var där. Inte har väl du något emot att jag gör mig av med kistan!? Jag har släpat på den sen jag var 14 år. Aldrig har jag haft användning för den heller. Nu är jag 36 år, och det känns som det är dags att gå vidare. jag säljer kistan som morfars farmor fick av sin mamma.. Den sista sak jag har kvar..som fanns då jag var liten. Minns att jag fick sova i Kistan..haha.. Nu när jag ser på kistan..och öppnar locket, så undrar jag lite grann..vad tänkte de när de stoppade ner mig i den? Sova i en kista...?! Är det normalt för ett barn??

Man ska spara på sånt som ger en glädje, och värme..och kärlek. Inte sånt som känns obehagligt.