Jag må vara trög mamma..för jag förstår inte riktigt!
Du brukar ge mig tecken när det är något..och eftersom jag nu har fått höra av två helt oberoende personer, att det nog är ett "tecken" och att jag måste lyssna på det, så känns det som att det verkligen är allvar.

Men på något vis.., så tvekar jag. Får nästan dåligt samvete.., men ändå så har jag inget att ha dåligt samvete för. Jag pratar inte öppet om just den här saken. Jag har bara drabbats av sjukdom efter sjukdom, och därför kan jag inte jobba. Jag har inte sagt något om "dem". Känns så dumt på något vis..som om jag skäms på deras vägnar liksom..
Men det är ju inte mitt fel att de inte är ärliga!

Samtalet jag fick i morse..var det någon sanning i det? Eller jo, det var det ju.., men alltså..kommer det att resultera i det jag vill och har förhoppning om? Min dröm är ju det som hon erbjöd faktiskt..*ler* Hoppas hon ringer tillbaka idag som hon sa. Annars ska jag nog ringa imorgon och fråga om det finns andra alternativ.

Den där dagen mamma..då jag var där och pratade..var det du som stod på min vänstra sida och gav mig varningssignaler? Känslan av att vara på helt fel plats, med helt fel människor...ja du vet.. Man vill inget hellre än att dra tillbaka tiden och göra annorlunda liksom..

Inte så ofta jag känner så.., men de ggr jag gjort det, så har det verkligen blivit helt fel också.

Jag ska lyssna på alla tecken som ges..men hur ska jag veta vilken väg jag ska gå?

Jag tror på att jag ska bli av med åkomman jag har. Jag har stor tro på att jag kommer se resultat redan ikväll faktiskt. Jag har stor tro på att det kommer bli ett resultat av samtalet från i morse också. Eller vad tror du?