På kliniken fanns några av mina gamla vänner...de väntade på att få bli mormor. Jag väntade på att få bli mamma igen. Mitt femte barn skulle komma. Som brukligt, så hade jag inte normala värkar. Blev till och med osäker på om det verkligen var dags igen.. Sambon var med. Han stod framför mig. Vi var i en av de mindre entrérna. Bakom mig fanns en dörr. Ute var det kallt. Snön och löv yrde omkring.
Helt plötsligt födde jag barnet, sittades i rullstolen, som inte längre var en vanlig rullstol, utan en förlossningsstol (finns såna?). Jag lyfte upp flickan. Vacker så klart, och alldeles mjuk och varm. Hon skrek till och jag visste att hon mådde bra. Bakom mig öppnades entrédörren och en kall vind slog emot oss. Jag la en handduk om flickan.., hon fick inte bli kall.

Sen vaknade jag. Kunde inte släppa tanken på drömmen, och nu snart en vecka senare, så måste jag skriva om den här. Fick den naturligtvis tolkad dagen efter, och det känns positivt med den tolkningen! :-)


Något nytt är på gång, och det är något väldigt bra! Dock måste jag vara uppmärksam på det som är skört och att akta mig för "dolda farhågor".


Med tanke på mina planer för framtiden, så är detta något jag verkligen ser fram emot! <3