Mamma och den kraxande svarta fågeln..
Mamma..idag är det 4 år sen jag men vånda väntade på polisens besked. Någonstans så kände jag redan på mig att du var borta.., men ändå..så tänkte jag att du lika gärna tröttnat på omvärlden och gått under jorden liksom.
För mig är din dödsdag idag den 5 oktober. Det var en så otroligt jobbig tid för mig, hösten 2009..och när du begravdes den 11 november, så kom tårarna för första gången. Jag kan än idag..som just nu, låta tårarna komma när jag tänker på dig. Vad jag saknar dig mamma!
Kommer du ihåg när jag var liten? Du kallade mig för din pärla. Du gav mig ansvar för mina syskon, du litade på mig. Jag minns när du kom in och la dig i mitt rum på natten. Jag minns att du skrattade och hade roligt åt sånt som ingen annan skrattade åt. Jag minns att du och en väninna satte på er tomtemasker och gick ut i skogen, dagen före julafton, och högg ner jugranar. Ni levererade julgranar till folk och fä. Ingen behövde granarna..ingen förutom vi. Vi hade alltid en gran på julafton. De var inte så där jättefina och täta, men det var iaf en julgran! :-)
Idag fick Robert sin sten. Den blev jättefin mamma! Jag blev alldeles ledsen där jag satt på huk och tittade på den. Mina små tjejer kom fram till mig och kramade om mig och fråga om jag var ledsen. De tröstade mig.
Innan vi åkte dit idag så sa Alva: "När ska vi åka till mormors grav? Inte där bänken är och alla människor utan graven?"
När Roberts kors var på plats, och jag skulle hälla på den nya jorden, så kraxade den där svarta fågeln på himlen igen. Den flög precis ovanför oss. som alltid.
Mamma..när jag tittar på korset och är vid hans grav, så tänker jag mig att ni två är tillsammans nu..minns när han ganska nyligen hade dött, och du grät och sa att han ropade efter dig på nätterna. Det gjorde ont i mig då, och nu när jag själv är mamma, så brister det något inom mig varje gång jag tänker på det. Fy vilket liv du har gått igenom mamma! Din barndom, din uppväxt, dina sjukdomar, ditt leverna, förlora ett barn och sen själv nästan dö ett flertal gånger under livets gång. Välja den väg du valde, och så många gånger som jag dömde dig för det! Jag kommer nog aldrig förlåta drogerna, det som orsakade att min egen barndom gick sönder.
Tårar, ångest, kärlek, minnen...
Jag älskar dig mamma! Jag älskar Robert! Saknar er båda. Min mamma och min lillebror, jag hoppas ni har det bra där borta i himlen! <3